the pain we all have
Heej mina fina läsare. Jag hade tänkt att skriva någon rad om smärta och allt det där onda vi alla kan få.
För ett tag sedan förlorade min vän sin flickvän. (tänker inte nämna några namn). Och jag då tänkte jag att jag har inte pratat med den killen på ett tag så tror jag ska skriva en rad och kolla om han har lust att säga till mig vad det är som händer i hans värld för nuet. Jag fick ett ganska långt svar tillbaka och jag märkte att i texten han skrev till mig så var det tårar inblandat. Jag skrev några rader tillbaka till honom och fick ännu ett längre svar tllbaka än vad jag redan fått. Och jag är tjejen som älskar att läsa saker, jag är inte någon som "aa men chiit fuck va långt den snubben skrev" utan jag blir mer glad då jag märker att personen faktiskt våga släppa sina tårar och bara slänga ut sig det ord den vill ha ut.
Jag förskte hjälpa honom så mycket jag bara kunde, och jag försöker än idag att få honom att orka stå på sina ben.
Att förlora någon som betyder så otroligt mycket i sitt liv, som faktiskt kan betyda hela sitt liv. Det skadar än enda från hjärtat.
Jag märkte hur ledsen, hur arg, och besviken och hur maktlös han kände sig.
Oftast när man har någon som betyder hela ens liv och den säger "det finns inget vi längre" då brukar mano ftast le lite först och tänka "aa men haha okej" men när man kollar in i personens ögon, det är då sanningen oftast dyker upp. Man ser hur flickans/killens ögon viker sig ner i marken, och försöka undvika det orden den precis sagt.
Och killen/tjejen som precis har blivit lämnad, den förstår ingenting, den kan inte förstå vad den har gjort.
Oftast brukar man bara stå där med en öppen mun och tårar i ögonen och försöka lista ut vad som precis hände i ens värld.
Det jag försöker kläcka ut mig är.. Om du lämnar någon preson du en gång älskat, så låt inte alla det hemska orden flyga ut ur din mun. Om killen/tjejen du just lämnat säger "jag vill aldrig mer ha dig i min värld och jag hoppas du förstår mig" så snälla försök att förstå. Jag vet själv hur känslan är, att både va den lämnade flickan och flickan som har lämnat. Inget utav det är lätt, det är inte lätt att lämna någon (beroende på vad) och det är absolut inte lätt att BLI lämnad. Vissa människor handskas med det ganska bra och det är otroligt fint. Men vissa handskas med det helt kaos och då blir allt kaos.
Jag vill att alla ni där ute ska tänka er för så otroligt mycket innan ni bara kläcker ut er saker, och nu menar jag inte bara alla utan jag menar även mig själv. Vi måste tänka på hur vi uttrycker oss i vissa sammanhang.
Oftast när man blir lämnad så frågar oftast sitt ex om man inte kan vara vänner och NEJ det går inte vara vänner om man älskar personen så innerligt mycket och vart så innerligt kär. Visst jag ska inte avgöra erat val inte det jag säger, menar bara att om ni nu tar beslutet att vara vän med erat ex, så kan risken vara att känslorna ni har för personen släpper mycket segare eller så släpper dom inte alls. Så va försiktig då det gäller kärlek och vänskap.
Kommentarer
Trackback